Att låta fantasin regera

Här berättar vi inte om våra yrken, det skapar förväntningar och begränsar oss.
Uppmaningen var skarp den där första kvällen på improvisationskursen jag anmält mej till. Två timmar en kväll i veckan har jag lekt med andra vuxna. Och att inse att det bara är tre gånger kvar känns på riktigt supertrist.
För att inte berätta yrken är inte bara ett sätt att undvika status och positioneringar (hur omedvetna de än är) i gruppen. Det har också fött en kreativitet utanför kurslokalen i den där småruggiga men rätt mysiga källaren.

Jag ser framför mej hur Magnus är en byråkrat på Skatteverket till vardags men som på jobbet bunkrar all den härliga sarkasm och humor som hans figurer ofta dryper av.
Hur Rob får barn att brista ut i sång och lekar på en förskola medan Birgit sjunger opera och Isabella forskar om nåt sjukt seriöst.

Jag har ingen aning om jag har rätt och behöver heller inte veta. På nåt plan hoppas jag nästan att jag inte alls kommer träffa på mina urtrevliga kursare i andra sammanhang – just för att jag gilla illusionen. Att få veta skulle liksom förstöra på nåt sätt.
Då låter jag hellre fantasin vara. Och fortsätter förmodligen härja vidare med improvisationsteater under våren.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s