Stegen framåt, tillbaka, åt sidan

Jag rör mej i sidled, tar några enstaka steg framåt. Kanske mer än jag tror. Att bedöma ens arbetsinsats är svårare än jag försöker intala mej. Den där ständiga osäkerheten kring om det en gör är tillräckligt bra eller inte. Om arbetsinsatsen duger. Om jag duger.

Antar att jag så länge det flyter på inte behöver bekymra mej särskilt mycket över det där med att duga. Att nya uppdrag och förfrågningar hittills dykt upp är väl något slags tecken. Samtidigt som det är svårt det där med att känna en riktigt total trygghet i att vara något sånär hygglig på det en gör.

En god vän skrev för några år sen en bra text om känslan av att en ständigt riskerade att bli avslöjad som den där inkompetenta, osäkra personen som en kände sej som. Att tvivlen ständigt fanns där. Identifikationen med den känslan var total – både för mej och andra. Det jag ändå märker är att den avtar med åren.

Samtidigt som jag hoppas att den aldrig försvinner helt. Att det också är i just den känslan drivet finns, att alltid göra lite till, lite bättre. Att det i efterhand går att se hur de där stegen som kändes bakvända kanske bara var ett litet steg åt sidan men sen framåt igen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s