Det är dom små sakerna som gör förändringen

Jag kan inte längre panikringa, med i-landsrelaterade småproblem som att jag inte hunnit fixa ihop ett snyggt cv att skicka till någon som vill ha det nu.

Det går heller inte att facebookchatta över en länk till nåt fint jag läst, ett youtubeklipp jag skrattat åt eller något som gjort mej arg.
Och när jag känner att det kanske är helt jävla hopplöst nu. Att det här med framtiden inte blir så bra trots allt, att det inte ordnar sej och dom där tre-fyra månaderna som vår gemensamma vän pratade om. Dom som det skulle ta att komma över det här. Eller i vart fall börja se ett ljus i mörkret.

Dom är absurt avlägsna. Så långt borta i medvetandet att dom egentligen inte finns.

Då saknar jag dig. Tänker att jag gjort fel. Att jag vill göra rätt igen.

”Vi skulle ju vara tillsammans för alltid” sa du.

”Förlåt” sa jag. Jag har inga andra ord just nu.

_______________________________________________________________

Det har gått nästan två år sedan jag skrev det här inlägget. Som blev liggande. Ett utkast som jag inte ville visa. För att det fanns en risk att det skulle fortsätta vara som det var då. Att saknaden skulle bestå, om än kanske minska gradvis. I dag är jag glad att det inte blev så. Personen är nämligen en av mina bästa vänner. Något jag är oändligt tacksam över.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s