Sommaren i Göteborg som ännu skaver

Jag var inte där när det hände. Men jag bodde i Göteborg sommaren 2001 då det begav sej. Minns hur jag trodde att det var krigsbilder som kablades ut i teven när det i själva verket var avenyn som stod i brand.
På tryggt avstånd, på festival i Hultsfred, kändes det overkligt. Att komma hem på söndagen och gå längs gatorna som blivit återställda fick mej att undra om det verkligen hade hänt.
Men vänner och bekanta som berättade om polisvåld och ett otroligt sabbat förtroende för rättsväsendet gjorde det hela mer konkret.
Jag menar inte att polisen var ensam skurk. Eller att det en klick aktivister gjorde var berättigat.
Men att prata om Göteborgskravallerna rör upp känslor. Säkerligen ännu mer för de som var där, och drabbades på olika sätt.
Idag lyssnade jag på en dragning om särskild polistaktik på Polismuseet (den nya utställningen Polisen i dina ögon invigdes under lördagen). I spåren efter Göteborg 2001 har det skett en förändring, det finns en utbildning för att palla kravaller. Det togs också upp som ett exempel under föreläsningen. Och jag förvånades över vissa publikfrågor som gjorde skeendet så endimensionellt, som pekade ut aktivisterna som den enda felande länken.
Tyvärr fanns det inte tid att fortsätta diskussionen när museet stängde. Men det gav en del idéer och tankar.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s