Mobilburret, fejjablippet och Ferlinska tankar

Det slår i hissdörren. En eller båda grannarnas hundar småhundsbjäfsar, vill ut på promenad. Nu. I den riktigt mörka tystnaden burrar en mobil på ett golv. Inte mitt golv, snarare mitt tak. Genom väggen hör jag ljud som antyder att det äldre paret förmodligen flyttat. Både namnbytet på dörren och det välbekanta fejjablippet som hörs vid vissa tider på dygnet blir bevis. Andra ljud tränger inte igenom men just det där blonket när någon kommenterat en status, gillat en bild, går genom betongen.

Ljud som är liv. Som jag glömmer ibland, bara hör utan att registrera. Tänker på Nils Ferlins klassiker. Att den liksom landar allt det där pysslet från grannarna.

Man dansar däruppe – klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s