Att skaffa sej körkort

Vissa detaljer fastnar oavsett viktighet (som det här med hur en kommer över plagg och prylar). Andra saker glöms lika lätt. En klasskompis nämnde häromdagen något som hon minns från tredje terminen på journalistutbildningen i Göteborg som jag inte alls minns. När jag tänker efter så är det starkaste minnet från den tiden något helt annat än själva utbildningen. Snarare det där körkortet som behövdes för att få praktik på radio.

Jag hade inte en tanke på att övningsköra när jag gick på gymnasiet, ännu mindre att ta körkort. Såg framför mej att aldrig någonsin bo någonstans där bil behövdes, ville kunna lita på lokaltrafik, såg inget praktiskt alls med att själva kunna köra annat än cykel.

Så kom den där första dagen på JMG i Göteborg då läraren Torsten uppmanade oss att skippa det där fräna datorinköpet för att kunna frilansa, att istället se till att skaffa körkort. Utan det inget lokaltidnings- eller radiojobb. Det var termin ett. I mitten av termin tre genomförde jag en synnerligen misslyckad och nervös uppkörning i Kungälv där jag tragglat körning, blicksvep i alla bilspeglar och försökt bemästra tvångstankarna på att gasa rakt ner i ett dike/ut över en bro tillsammans med min körskolelärare. Han var ruskigt noggrann med att jag skulle ligga på prick 30 när skyltarna så visade, desto mindre lätt på gasen när jag vid något tillfälle fick skjuts hem till Göteborg med honom och mätaren visade 120 på 90-väg.

Jag tror jag tog två körlektioner till efter den där misslyckade uppkörningen. Kände mej väl hyggligt redo. Men datumet jag fick var samma dag som jag egentligen skulle ansvara för vår radiosändning, en typ timmes program i närradion, som gjordes under utbildningen. Stressad och sur ringde jag Vägverket, bad att få en ny tid. Näe, först måste du göra uppkörningen, var beskedet.

Fanfanfan. Tänkte jag. Åkte dit och såg det som en övning, tänkte att ytterligare en misslyckad uppkörning fick väl bli som typ en körlektion. Samma kvinna, som jag mindes som snipig, var kontrollant den här gången. Jag startade bilen, svängde ut från parkeringen, tog sedan en vänstersväng ut på riktiga vägen och får motorstopp. Mitt i korsningen. Bilen fortsatte tack och lov rulla eftersom det lutade i rätt riktning. Jag fick igång golfen rätt fort. Men känslan av att det var störtkört. Den var redan där.

Jaha. Bara att köra vidare. Vi småpratar. Jag berättar om sändningen jag egentligen borde övervaka, vi pratar om annat ditt och datt. Svänger trekvart senare in på parkeringen igen. Den här gången har jag inga tårar i ögonen som förra gången. Det är ju så fullkomligt självklart att det skitit sej att jag inte ens orkar vara annat än… tja. Glad över att kontrollanten visade sej vara en rätt rolig person ändå.

”Du ska inte ha med dej pappret då”, säger hon och kikar lite slugt på mej när jag kliver ur bilen.
”Jag fick ju motorstopp”, säger jag och fattar inte riktigt att det står godkänt på lappen hon räcker över.

I somras fick jag förnya det däringa körkortet. Rätt nöjd med att ha det ändå. Utan det hade jag aldrig fått praktiken på Sveriges Radio (P4 Sjuhärad).

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s