Söt nostalgi med allvar i botten

Ibland infriar en film alla förväntningar. Överraskar, stämmer överens med recensionerna. Oftast blir det inte så. Men känslan när eftertexterna började rulla efter The Grand Budapest Hotel var att den där femman som Svenska Dagbladet gav filmen var välförtjänt.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s