Ibland är jag en fegis

Debattkvällen var inte särskilt välbesökt men ämnet hyggligt intressant; mäns utsatthet för brott i nära relation. Att gå dit och lyssna var för mej inte ett politiskt ställningstagande eller ett för/mot mäns våld mot kvinnor. Båda fenomenen existerar men ser annorlunda ut, både hur våldet/kränkningarna tar sig i uttryck och hur samhället tar itu med problemen.

Genomgången av aktuell forskning och undersökningar som gjorts var intressant, liksom att få höra om Akillesjouren som startat i Sollentuna kommun. Därefter släpptes ordet fritt med enstaka frågor/styrning från debattledaren. Det kändes konstruktivt. Ett tag.

Sedan började det dyka upp lite konstiga tendenser. Kvinnors våld mot män ställdes mot mäns våld mot kvinnor. En person ansåg att kvinnojourer ”vadar i pengar” och är rädda för att män ska organisera sig och sno åt sej bidrag. En annan pratade om att hen fått ta emot hot från ”kvinnojoursfeminister” utan att närmare gå in på hur det tagit sig uttryck eller om någon blivit lagförd. Diskussionen avslutades med att en tredje person fick prata om det ”manshat i media” som tydligen förekommer varje dag.

Men innan dess hade, tack och lov, en röst höjts om att det här inte var okej. Att diskussionen tagit en otäck sväng mot antifeministiska tendenser, att fenomen ställdes mot varandra utan att det var relevant. Själv fegade jag. Blev förmodligen allt svartare i blicken men var tyst. Räckte inte upp handen ens för att bli uppförd på talarlistan, tänkte att jag kanske skulle byta några ord med en av personerna efteråt, försöka få hen på bättre tankar kring det här med att kvinnojourer ”vadar i pengar” (en kan ju i så fall undra varför det är så många jourer som har ytterst få om ens några anställda).

När strecket drogs i debatten gick jag. Efter att jag sagt till personen som höjde rösten att ”fan, bra gjort, jag borde också sagt till men du gjorde det och det är sjukt bra av dej” cyklade jag hem. Tog en löptur. Klurade några varv till. Diskuterade på fejjan. Lyssnade på en intervju med en av debattdeltagarna.

Lyssna på den du med. Det känns lite… sisådär att personen ger uttryck för vad han anser vara en feminism eller jämställdhet som ”gått över styr”. Hans dåliga erfarenheter i den egna (gamla) relationen och vad han tycker sej se i andras relationer blir en grund för att kvinnor blivit för ”tuffa”.

Samtidigt är programledarna noga med att markera. Säga emot, nyansera. Bra så.

Tänker att det jag ska göra nästa gång, när jag hamnar i den typ av sammanhang som jag gjorde nu ikväll, är just det. Säga ifrån. Markera. Ta diskussionen. Konstruktivt. Som en vän påpekade på fejjan, att prata om det och säga ifrån, att ”varje litet strå är viktigt”.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s