Att försöka förstå. På riktigt.

Konceptförhör i all ära. Men det är i de utskrivna dialogförhören som du verkligen kan närma dig en person. Misstänkt, brottsoffer, vittne. Hur du väljer orden, att du ibland säger något ohörbart eller hur din sinnesstämning är. Om förhöret är väl utskrivet finns nyanserna med.

När jag nyligen intervjuade en arkivarie sa han att det var som att ”krypa innanför skjortan” på anhöriga till ett mordoffer när förhören sekretessprövades*. Konflikter blottläggs, relationer kanske till och med omprövas.

Ett allvarligt brott kräver sin genomlysning av en persons liv. Allt – som konflikter inom familjen – blir intressant till en början. ALLT.

Därför ställs frågor i förhör. Om detaljer, klockslag, platser. Om vardagspyssel som är svårt att minnas. Om sådant som senare visar sej vara helt betydelselöst. Frågorna vid ett förhör kan någorlunda liknas vid en intervjusituation för en nyhetsjournalist.

Vad? När? Var? Hur? Samtliga fyra frågor kräver detaljer, följdfrågor, borrande och ifrågasättande. Påfallande ofta saknas dock det viktigaste i polisförhören, ibland också i journalistiken. Men det är just i en utredning som den sista pusselbiten för att greppa ett brott kan läggas med hjälp av ett ”varför”. Det som kan skapa förståelse, reda ut, eventuellt också funka som en förklaring för offer och anhöriga fattas helt enkelt.

Som kroniskt (maniskt?) nyfiken journalist är det obegripligt att frågan så ofta hänger i luften men inte ställs. Att inte en misstänkt tvingas sätta ord på motivet, förklara sej, innan det hela når rättssalen.

För min del handlar det så livsviktiga ”varför” om att på riktigt förstå och greppa något. Oavsett hur jobbigt det kan vara att både dela med sej av och att höra.

* Det historiska reportaget med arkivarien handlar om ett ouppklarat mord i Krokek och går att se en bra bit in i Veckans brott från 16 februari 2016.

____________________________________________________________

Det här är mitt andra inlägg i utmaningen #blogg100. Håll tummarna för att det blir 98 inlägg till.

Annonser
Det här inlägget postades i #blogg100, journalistik, polis. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att försöka förstå. På riktigt.

  1. Ping: Tankar om Trollhättan | evalisawallin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s