Om möjligheten att få delta även på hjul

– Ska vi springa midnattsloppet nästa helg?
– Löpformen är väl obefintlig, men man kanske kan pröva och se om benen håller 🙂

Några klick senare kan jag och personen jag kommunicerar med vara anmälda. Tischan ingår, och startgrupperna som finns kvar är inte de snabbaste men heller inte de mest promenadtempoaktiga. Vi funderar några dagar till på om benen håller och om uppförsbackarna är tillräckligt roliga att utsätta sig för igen.

Oavsett så går det snabbt, lätt, enkelt. Det gäller för övrigt inte bara Midnattsloppet bör en väl tillägga. För mig, som joggar på två ben, är det fritt fram att anmäla sig lite varstans bara startplatserna inte tar slut.

En vän till mig har pratat om att vi borde träna ihop, att jag ska försöka peppa igång personen samtidigt som vi får hängtid. Att faktiskt löpträna är inte min starka sida – trots att jag sprungit några millopp senaste åren – men tankarna på att anmäla oss till ett lopp fick fäste.

Ett av Stockholms plattaste lopp som kändes rimligt långt borta för att hinna träna ihop var Hässelbyloppet. En mil där folk brukar få bra tider, tror jag gjorde min snabbaste mil året jag sprang det.

Innan jag köpte två startplatser sökte jag först information på hemsidan om en rullstolsklass (obefintlig) och mejlade därefter föreningen som är arrangör 6 juni. Det mejlet har inte besvarats.

16 juni skrev jag ett än så länge okommenterat inlägg på Hässelbyloppets facebooksida (evenemanget).

17 juni drog jag ett facebookmeddelande till föreningen. Några timmar senare kom besked om att frågan skulle tas upp med generalen för loppet nästa vecka. I början av juli påminner jag om min fundering, 20 juli kommer svaret att det inte finns någon klass för rullstolar men att generalen ”fått din fråga och förstår att det finns intresse för en dylik klass”.

På frågan om jag ända kan anmäla mig och min vän får jag till svar att det är man ”mycket tveksam till”. Att de har bedömt ”hundar, stavar, barnvagnar och rullstolar som stora ”skaderisker”.”

Min idé om att anmäla oss ändå, att bara dyka upp och köra känns inte alls lika kul längre. Jag kan förstå att barnvagnar inte har plats i ett lopp. Men att klumpa ihop samtliga ovanstående komponenter som skaderisker – stora skaderisker till och med – håller jag inte med.

Att efter en googling hitta Glädjeruset där alla ska vara välkomna känns som en lättnad. Men att det ska det vara så svårt att tillgängliggöra även ”vanliga” lopp för rullstolsburna förvånar mig, liksom kommunikationen kring frågan. Jakten på möjliga lopp, utöver Glädjeruset, går vidare.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om möjligheten att få delta även på hjul

  1. Ping: Loppet som ändå blev av | evalisawallin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s