I lagens namn om hot och hat mot domare

Jag har själv inte barn. Men kan ändå förställa mig paniken om jag skulle hämta på dagis
och barnen är borta. Just mina två barn går inte att hitta. Samtidigt som jag är domare i ett mål med grovt kriminella som till vardags hotar och pressar folk på pengar. Det som är aktuellt just den här gången är narkotikahantering. Grovt narkotikabrott.

Även om jag inte tidigare tagit med mig jobbet hem är det till domstolen och just det här målet mina tankar går – innan det visar sig att barnen bara gömde sig. Det var ingen som kidnappat dem och när jag går till jobbet nästa dag är händelsen näst intill bortglömd.

Jag är inte domare utan en simpel journalist. Men just den här historien har jag fått berättat för mig av en domare. I helgen publicerades ett I lagens namn i P1 om just hot och hat mot domare. Hur omdebatterade sexualbrottsmål är det som väcker känslor och även ger reaktioner.

I en Brå-rapport läser jag om en annan person som jobbar inom rättsväsendet som startar bilen och kör några meter innan barnen får kliva in. På så sätt hoppas personen undgå att även barnen dör om någon fått för sig att sätta en sprängladdning på bilen.

De personer som hörs i programmet, och även de jag fört bakgrundssamtal med, är oroade över att hoten, hatet, angreppen kommer att påverka dömandet i förlängningen. Redan nu finns det viss eftertanke kring vilken eller vilka domare som tar ett mål där det finns signaler om att det kan uppstå en debatt, enligt vad jag fått höra.

Samtidigt verkar det vara sällan som hot i sociala medier tas på så stort allvar att de polisanmäls. I kontakt med Domstolsverket har jag även förstått att man i vissa fall undviker att ens göra en incidentrapport från en enskild domstol av rädsla för att det plockas upp av medier och leder till ännu mer oönskad uppmärksamhet.

Fackförbundet Jusek hade helst sett att den pågående utredningen om angrepp mot blåljuspersonal även hade inkluderat andra som jobbar inom rättsväsendet.

Lyssna gärna på programmet. I lagens namn pågår ända till 2 september, och handlar om olika ämnen på temat brott och straff. Först ut var kollegan Erik Peterssons program om illegal handel med reptiler, nu på söndag blir det om utredningar som drar ut på tiden på grund av att tekniska undersökningar drar ut på tiden.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att sammanfatta ett universum på 30 minuter radio (eller hur researchfasen riskerar att äta upp en)

Jag har under våren gått in i ett antal olika universum. Det är så jag brukar beskriva för kollegor, vänner och familj hur det är att researcha ett fall eller ämne. Inte de där snabba nyhetspuckarna utan fördjupningarna, som arbetet med ett dokumentärprojekt för SVT i höst eller I lagens namn i P1 som ska sändas i sommar.

Det där universumet kan sluka en hel, få en att andas, tänka, prata oavbrutet om ett och samma ämne. Fastna i detaljer, vilja tapetsera väggar (japp, plural) med dokument, utskrivna citat och bilder, läsa tusentals sidor polisutredning, ta del av annan rapportering, ringa några fler samtal än nödvändigt, dra iväg på stickspår. För att till slut hitta tillbaka till det som faktiskt landar i en publicering.

Förra vårens mest uppslukande universum var strykjärnet, ett vapen som använts vid tolv skjutningar och skadat människor svårt. Ibland var det ren tur att ingen dog. Jag har glömt en del detaljer men har anteckningarna om de tolv olösta skjutningarna kvar, påmindes senast häromdagen, i samtal med en polis, om hur det där vapnet visade på en oförmåga att samordna utredningar och lägga ett stort pussel istället för flera små.
Det blev ett bra program av det hela, det kan jag konstatera även om jag brukar vara synnerligen självkritisk. Samtidigt lade jag kanske liiite för mycket tid på detaljerna, att kartlägga personer som det ändå inte gick att berätta om och lade datum, K-nummer och annat på minnet som nog inte hade behövts. Å andra sidan vågar jag påstå att jag vid rättegången om innehavet av strykjärnet var den som förmodligen visste mest om vapnet av parterna i rättssalen, med möjligt undantag för den tilltalade.

Den här våren är jag inne i flera universum parallellt. Ett specifikt brott, en egen undersökning, utredningar som tål att tittas närmare på. Senaste dagarna har jag djupdykt i rättsfall med tusentals sidor förundersökning och ett antal intressanta spår som tål att följas upp. Utmaningen nu är att koka ner det till 30 minuter radio när känslan är att det håller för det dubbla (om inte mer) för att på riktigt kunna berätta HELA historien.

_________________

En brottskategori som diskuterats flitigt senaste åren, med varierande intensitet, är sexualbrott. Senaste tiden har det rapporterats om statistik, gruppvåldtäkter och frågan var även uppe i partiledardebatten. Det ska bli intressant att se hur stor frågan blir i valrörelsens slutspurt.

Publicerat i I lagens namn i P1, journalistik, polis, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Från krimreporter till krimkursare

Det är tio år sedan jag tog mina första tvekande steg som kriminalreporter. På lokaltidningen i Dalarna gick det snabbt att komma in i rutinerna kring att skriva notiser om knark, kissande i offentligheten och krogmisshandlar.
Sedan smällde det till under ett antal år.
Sture Bergwall tog tillbaka sina erkännanden, en kille i 20-årsåldern försvann under knepiga omständigheter i Ludvika, en kvinna försvann en vecka innan sitt bröllop Falun, ett tjugotal kvinnor åtalades för barnpornografibrott och Kapten Klänning greps på en mack i Falun.

Det blev ett antal intressanta och lärorika år innan jag började jobba i Stockholm våren 2011. Sedan dess har jag plockat på mig erfarenhet från kvällstidningarna, Ekot, Veckans brott och inte minst I lagens namn i P1/Sveriges Radio (som jag jobbar med just nu).
Mycket av det jag lärt mig under åren känns som självklarheter men jag har insett att det inte är det för alla. Därför har jag och tidigare kollegan från Veckans brott, Johannes Jakobsson, satt ihop en kurs, Introduktion till kriminaljournalistik, som förhoppningsvis ska göra livet lättare för den som stöter på rättsfall i vardagen eller den som vill bli bättre på att hitta information snabbt på rättsområdet.

Inför ett vikariat som krimreporter på dåvarande Falu-Kuriren (numera DT) fick jag lyxen att gå en veckas kurs på ”blåljusjournalistik” på Fojo. Utmaningen blir att sammanfatta en sådan (uppdaterad) vecka – som jag i efterhand tyckte var lite kort – på en dag…

Upplägget är hyggligt satt men det finns ju alltid utrymme att fila på detaljer. Hur mycket dagboksblad och diarier ska vi prata? Hur mycket ska det handla om att överklaga avslag på att få ut handlingar? Hur nördiga detaljer i diverse pm i en fup är det värt att fördjupa sig i? Den typen av finlir kommer vi nog pyssla in i kaklet med. Kursen sker 30 maj kl 10 (kaklet = 9.55 samma dag), sista anmälningsdag är nu på fredag 11 maj.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”Brorsan, jag tror det är aina”

Solna tingsrätt. Sal 3. En onsdag morgon i maj. Åhörarna är jag, min kollega Martin, en rödögd mamma och hennes väninna. Två grova vapenbrott, lite narkotika.

Det är bara förmiddagen avsatt för förhandlingen. Mannen, som kommer in i salen med händerna i bojor, har erkänt. Frågan är om hans långa cv – eller belastningsregisterutdrag, BRU, som det heter på juridiska – kommer leda till ytterligare ett fängelsestraff eller om det blir kontraktsvård.

Åklagaren är den tredje som är involverad i den åtalades fall. Det handlar egentligen om två åtal. Mannen greps en fredag kväll i juni 2016 med en pistol på sig och narkotika i kroppen. Jouråklagaren ville få honom häktad för grovt vapenbrott, hur det kommer sig att domstolen inte gick med på det har jag inte lyckats tyda i det handskrivna protokollet. En annan åklagare leder sedan förundersökningen, är den som sätter sitt namn på stämningsansökan.

Förundersökningen om ärendet slogs ihop i höstas, åtal väcktes dagen före julafton och rättegången planerades in i mars. Men då gick det inte att köra förhandling, mannen hade då gripits med ett annat vapen och den här gången blev han häktad av domstolen. Där kommer åklagare nummer tre in, det är han som förutom vårens vapenärende även får köra rättegången om det så kallade strykjärnet*.

Därför är vi här nu i maj. Bandspelaren rullar när handbojorna rasslande tas av och rättens ordförande önskar alla välkomna. Det är en snabbt avklarad historia med en innantilläsande åklagare och en försvarsadvokat, som även tidigare försvarat mannen, försöker övertyga rätten om att det för en gångs skull vore schysst att ge honom vård. Inte fängelse som det blivit vid tidigare brott.

Den åtalade berättar om gripandet, förklarar pedagogiskt för rättens ledamöter att ”jag vet inte om ni förstår men på Rinkebysvenska säger han “brorsan, jag tror det är aina” vilket betyder polisen”. 

Vanligen brukar rättegångar avslutas och dom meddelas två veckor senare, om det inte är ett särdeles omfattande eller knepigt fall då det kan ta ännu längre tid. Men när slutpläderingarna är över meddelar domaren att det är paus, att rätten efter överläggning ska meddela dom.

Bandspelaren går i foajén, jag och kollegan pratar med åklagaren om vapnet från sommaren 2016. Det som teknikerna på Nationellt forensiskt centrum, NFC, följt under fyra år och att beslaget fick dem att dra en suck av lättnad, kanske utropa ett litet ”bingo” med tanke på den skada vapnet gjort på gatan. Den svarta pistolen som använts vid åtminstone tolv tillfällen, som skadat nio människor och skrämt ännu fler.

Jag har anteckningar i mitt block med datum, adress och noteringar om vad som skadats; om det ”bara” handlat om ett skott in genom en lägenhetsdörr där kulan fastnar i golvet eller om någon fått den i kroppen. Listan är en nyhet för åklagaren, han har inte sett den tidigare. Trots att jag vet att det finns en rapport från NFC som polisen fick i början av februari, trots att handläggaren hörde av sig till åklagaren (som väckte åtal, inte den som är på rättegången) om rapporten, trots att det rimligen är intressant för rättens ledamöter att veta vilken typ av sammanhang pistolen kommer ifrån. Även om mannen inte vill berätta mer än att han fått den av en manlig vän.

Pling plong. Rätten har haft sin överläggning, vi går alla in i sal 3 igen. Trots ett digert register, där vapenbrott och andra våldsbrott ingår, blir det villkorlig dom och kontraktsvård för mannen som greps med strykjärnet. Domen har vunnit laga kraft och vapnet kommer att förstöras.

Jag har försökt få en intervju med mannen men han har avböjt via sin försvarare. Min gissning är också att advokaten drog en lättnadens suck över att NFC:s rapport aldrig kom med i förundersökningsprotokollet och därmed inte togs upp i rätten.

____________________________________

* Strykjärnet är det vapen som mannen greps med i juni 2016. Det har använts vid tolv olika skjutningar i Stockholmsområdet och det är NFC som gett pistolen dess smeknamn. Märket som slagstiftet avsätter på hylsan liknar nämligen formen av ett strykjärn.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Från rullstol till käppar

Oktober 2013. Skottlossning i Tensta centrum. En bil lämnar platsen, lämnar efter sig fyra skadade och hylsor från vapnet. En av poliserna som är först på plats, Anton Larsson, säger i dagens I lagens namn i P1 att det är så lugnt på torget att de först inte tror på det larm som har gått ut på polisradion. Men väl framme visar det sig att tre skadade förts till sjukhus av privatpersoner, kvar på golvet inne på en restaurang finns en kille kvar.

Anton berättar att det är den första riktigt allvarligt skadade personen han möter i jobbet och han gör sitt bästa för att hålla Mohamed Ahmed vid liv. Ambulansen kommer till slut, för honom till sjukhus. Det Mohamed kommer ihåg av den här kvällen är att han på vägen hem är hungrig och ska köpa mat på grillen, sedan blir det svart. När han vaknar på sjukhus en tid senare är det med slangar i hela kroppen. Läkarna berättar om hur skjutningen drabbat honom, att han inte kommer kunna gå igen.

Utredningen läggs ner efter några månader. Mohamed blir besviken men säger i dag att han gått vidare. Att det visserligen vore bra om skjutningen klarades upp men att det inte är nödvändigt för honom. Han har senaste två åren intervjuats vid flera tillfällen om det som drabbade honom, av bland annat kollegorna på Sveriges Radio.

Inför intervjun med Mohamed kollar jag igenom artiklar, tevereportage och radioprogram där han medverkat. Förväntar mig att möta samma person, i rullstol, när vi stämmer träff på Blå huset i Tensta där Mohamed jobbar.

Bandaren går när dörren öppnas och i efterhand hör jag min egen förvåning när det är en person med käppar jag möter, att Mohamed som inte skulle kunna gå igen faktiskt gör det.
Intervjun med polisen Anton gör jag senare under våren. Att först prata om den allvarliga skjutningen och därefter visa bilden på Mohamed får oss båda att le.

– Nu kanske han kan plocka tillbaka gamla smeknamnet, Speedy, säger Anton.
– Det kommer från fotbollen har jag fått höra, att han var väldigt snabb att löpa på planen. Han har fått revansch.

Mohamed 4

________________________________

P4 Stockholm ordnade en debatt om dödligt våld och skjutningar tidigare i mars 2017.
Mohamed Ahmed i P4 Stockholm våren 2016 om hur Tensta förändrats.
Mohamed har varit med i ett tidigare avsnitt av I lagens namn som sändes i december 2014 men då under annat namn.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

12 skjutningar, 9 skadade, 1 pistol

Det började som en diskussion om tänkbara ämnen för sommarens program. På redaktionen pratade vi vapenbrott, jag satte upp det på min kollista och började ringa samtal. NFC hade ett intressant ärende. Ett och samma vapen hade kopplats till tolv olika skjutningar. Inga mord men väl rätt allvarliga brott, inte bara byggnader, bilar och fönsterrutor utan också människor hade kommit till skada.

pistolen.jpg

Några samtal och mejl senare satt jag med en lista med K-nummer, polisens diarienummer på anmälningarna, och till det ett antal namn på handläggare. En rundringning, med mer eller mindre pratsamma utredare, visade att ingen av utredningarna lett till att någon hade dömts för skjutningarna. Samtliga var nedlagda.

Första gången polisen hittade spår av vapnet var hösten 2012 då en man blev skjuten men överlevde. Sedan användes det flitigt under 2013, enstaka gånger till 2014 och 2016 innan en man till slut greps med pistolen på sig i juni förra året. Hur den enskilda utredningen hanterats är en egen historia, fnular på inlägg även om det.

De tolv skjutningarna har satt sina spår. Anna, som vi valt att kalla henne, kommer i söndagens I lagens namn i P1/Sveriges Radio att berätta om hur hon en vanlig eftermiddag i Vällingby centrum var nära att bli skjuten. Det har gått drygt fyra år så oron har släppt något. Men tiden efter skjutningen kunde tårarna börja rinna, till synes utan förklaring.

Totalt nio personer har skadats under de fyra år som pistolen, en HP Vigilante från Fabrique National i Belgien, använts i Stockholmsområdet. En lista på alla skjutningar går att hitta här.

Av den här säsongens totalt tre program jag jobbat med var det här det mest utmanande att få ihop. Så mycket material, så många människor som jag intervjuat och så många historier som förtjänar mer utrymme. Det skulle lätt gå att göra en timme radio om allt som pistolen varit med om, inte bara 29 minuter och 40 sekunder som kommer sändas i dag. Som gammal printreporter kan jag även se historien i en papperstidning med tidslinje och grafik, varje händelse med sitt eget utrymme utan att behöva reduceras till en kortfattad faktaruta.

Den rätt simpla pistolen har en historia som både berättar om en kriminell grupperings framväxt och dess så kallade våldskapital, om brister i polisens och åklagarmyndighetens arbete, om människor som drabbas av de allt vanligare skjutningar. Funderingen som en av intervjupersonerna formulerade hänger kvar hos mig, hans reaktion när han fick se listan på skjutningar som vapnet använts vid:
– Det är ju bara sjukt, om det har börjat 2012 och sen hittar man det på nån 2016, att det tar fyra år för att beslagta ett vapen det tycker jag bara är läskigt om jag ska vara helt ärlig. För de betyder att de säkert går runt med vapnet, orädda i fyra år och kan använda det vid minsta lilla läge. Frågan är vad man gör för att stoppa folk som går runt med vapen.

________________________________

Expressen har nyligen publicerat en rad reportage om den kriminella gruppering som polisen tror har haft vapnet i sin ägo. Några av de händelser som nämns i I lagens namn i dag skildras även där. Onekligen intressant läsning.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Nystandet i en historia

Ett vapen som plockas från gatan. Till synes ett rutinärende, pistolen är rätt sliten. Men när en börjar dra i trådarna visar det sig finnas rätt mycket mer där bakom. Människor som hållit i det, andra som blivit skjutna, utredningar som strandat och nystan av lösa trådar. Flera har jag dragit i, ytterligare några återstår.

Det har sin charm att sakta men säkert lägga ett pussel av människors handlingar, läsa domar och upptäcka stickspår som i sin tur ger nya idéer och uppslag.

Jag kan inte berätta mycket mer än så just nu men det kommer radio om det hela i sommar när I lagens namn i P1 börjar sändas igen.

_____________________________________________________

Sen senaste blogginlägget så har min P3 Dokumentär om Caremaskandalen sänts, ett ”läsår” på Veckans brott har gått och jag funderar fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar